En blåsig dag. | A blustery day.
Hej, igår blev det en dag med vila och jobb. Både jag och maken är förkylda, både med huvudvärk och ont i halsen. Så det passade utmärkt att vila sig in i veckan med att sova på eftermiddagen, jobba och fixa privata saker. Skönt! Jag kan inte komma ihåg jag var förkyld senast, som tur är. Och ja, jag har plockat med mig jobb hit ner, jag kan ju som konsult inte vara ledig jämt, haha. Och det fungerar riktigt bra, maken är dessutom förstående, vilket underlättar rent mentalt för mig.
I lördags tänkte vi gå ut på en långpromenad längs med havet men vi vände efter 20 minuters promenad. Det var så blåsigt så det gick nästan inte att komma framåt när vi gick i motvind. När vi var på själva stranden och vi fick vinden emot oss var det som att vi blästrades. Jag försökte ta foton för att försöka fånga vågorna, och ibland höll mobilen på att blåsa ur min hand.
Hello, yesterday turned out to be a mix of rest and work. Both my husband and I have colds, with headaches and sore throats. So, easing into the week by napping in the afternoon, working, and taking care of personal errands worked out perfectly. Fortunately, I can’t remember the last time I had a cold. And yes, I brought some work along down here; as a consultant, I can’t exactly be off duty all the time, haha. It’s working out really well, and my husband is understanding about it, which makes things much easier for me mentally.
On Saturday, we planned to go for a long walk by the sea, but we turned back after just twenty minutes. It was so windy that it was almost impossible to move forward when walking against the wind. When we were actually on the beach facing the wind, it felt like being sandblasted. I tried taking photos to capture the waves, but at times, the wind nearly blew my phone right out of my hand.
Men jag envisades med att försöka fånga de vilda vågorna, och det var inte lätt. Men jag tror ändå att jag fick några bra bilder. Här var det inga gäss på vågorna, vattnet flög iväg i vinden. Maken hade tagit skydd bakom en palm och väntade tålmodigt på mig.
But I persisted in trying to capture the wild waves, and it wasn't easy. Still, I think I managed to get a few good shots. There were no whitecaps on the waves here; the water was being whipped away by the wind. My husband had taken shelter behind a palm tree and was waiting patiently for me.
På hemvägen höll vi på att blåsa bort och vi fick kämpa i motvind för att komma hem. Väl hemma var våra skor fulla med sand, och håret. Så fullt av sandkorn. Men det var skönt att komma ut en liten stund, i alla fall. Ha en fin dag! Vi hörs! Ciao Catharina
On the way home, we were nearly blown away and had to battle a headwind to get back. Once home, our shoes—and our hair—were full of sand. Just so many grains of sand. But it was nice to get out for a little while, at least. Have a great day! Talk soon! Ciao, Catharina