Vår utflykt till Godahoppsudden. | Our excursion to Cape of Good Hope.

Hej söndag och hej på dig! Nu tänkte jag ta er tillbaka till 13 oktober och Sydafrika då maken och jag bestämde oss för att göra en dagsutflykt till Godahoppsudden. Vädret var vackert och vi ville göra en utflykt bara vi två. Jag har varit här två gånger tidigare, en gång med maken 2019 och en gång med min ex-man och hans familj 1999. Så jag / vi kände till området men jag ville åka hit igen och göra allt i vår takt. Vi stannade på Morning Mojo, som är en kaffebod på väg på Chapmans Peak. Jag tog en stor cappuccino och maken fick en Red cappuccino. Jag hade totalt glömt bort detta jättegoda alternativ till kaffe som jag drack för några år sedan här i Sydafrika, men nu så. Red cappuccino är gjord på riktigt finmalet rooibustea, så det är koffeinfritt. Så nu var det dags att köra vidare…

Hello Sunday, and hello to you! I thought I’d take you back to October 13th in South Africa, when my husband and I decided to take a day trip to the Cape of Good Hope. The weather was beautiful, and we wanted to go on an excursion just the two of us. I’ve been here twice before—once with my husband in 2019, and once with my ex-husband and his family back in 1999—so we were already familiar with the area. Still, I wanted to return and experience everything at our own pace. We stopped at Morning Mojo, a coffee stand along the route at Chapman’s Peak. I ordered a large cappuccino, and my husband had a Red cappuccino I had completely forgotten about this delicious coffee alternative—which I used to drink a few years ago here in South Africa —but now it’s back on my radar! A Red cappuccino is made from finely ground rooibos tea, so it’s caffeine-free. And with that, it was time to head on our way…

…i vår lilla Nissan och jag vid ratten som vanligt, med dessa alldeles fantastiska väganvisningar. Vi skulle förbi våra svenska kompisar i Noordhoek, på hemvägen. Vi tog vägen längs False Bay, ner och upp men nästa gång tänker jag att vi kör längs Atlantsidan istället. Där skall det vara lite mer dramatiska och supervackra vyer. Bra att veta.

…in our little Nissan, with me behind the wheel as usual and these absolutely fantastic directions. We were planning to stop by our Swedish friends in Noordhoek on the way home. We took the route along False Bay—up and down—but next time I think we’ll drive along the Atlantic side instead. The views there are supposed to be a bit more dramatic and absolutely stunning. Good to know.

Kosan styrdes nu till Cape Point. Men detta är INTE den sydligaste punkten i Afrika, utan det är Cape Agulhaus. Vi skulle till den sydvästligaste punkten, haha och vi var glada att vara på väg och hit tar det ca 1,5 att köra från Camps Bay / Kapstaden.

We then headed toward Cape Point. However, this is NOT the southernmost point in Africa, that would be Cape Agulhaus. We were heading to the southernmost point, haha and we were happy to be on our way; it takes about an hour and a half to here drive from Camps Bay / Cape Town.

Här är så vackert!! Och tänk på att jag har tagit alla dessa foton (ja, alla från både denna trippen och den till Frankrike i somras) med min mobil och utan att ha redigerat bilderna. Så visst är färgerna helt fantastiska!

It is so beautiful here!! And I haven taken all these photos (yes, all of them, from both this trip and the one to France this summer) with my mobile phone, and without editing them at all. So the colours are fantastic.

Vi gjorde ett litet stopp för att ta in de vackra vyerna och ta en selfie…

We made a quick stop to take in the beautiful views and snap a selfie…

…och kolla på sköldpaddan som “snabbt” kröp in för att gömma sig för alla människor och bilar.

…and look at the little turtle that “quickly” crawled inside to hide from all the people and cars.

Här är vi nu vid Atlanten

Here we are now by Atlantic Ocean.

Hela detta området blev ett naturreservat 1938, och ingår sedan 2004 i Table Mountain National Park. Och omfattar 7.759 hektar rik och mycket varierande flora och djurliv och har 40 km kustlinje from sträckers sig från Schusters Bay i väst till Smitswinkel Bay i öst.

This entire area became a nature reserve in 1938 and has been part of Table Mountain National Park since 2004. It encompasses 7,759 hectares of rich and highly diverse flora and fauna, and features 40 km of coastline stretching from Schusters Bay in the west to Smitswinkel Bay in the east.

Maken och jag har bestämt för att gå upp till båda utkikspunkterna, alltså både Cape Point och Cape of Good Hope. Man kunde ta en liten bergsbana upp till fyren men vi gick. Inte så jobbigt som jag trodde.

My husband and I decided to go up to both viewpoints, Cape Point and the Cape of Good Hope. You could take a funicular up to the lighthouse, but we walked. It wasn’t as strenuous as I had expected.

Här belönades vi av denna fantastiska utsikten.

Here we were rewarded with this fantastic view

Jag älskar att ta kort på tavlor. Dels för att som här läsa vad de gör för metrologiska mätningar här, och dels för att komma ihåg var jag varit.

I love taking photos of information boards, partly to read about the meteorological measurements being taken (as is the case here), and to keep a record of the places I’ve visited.

Här gick vi ut längre ut på kanten, off-road, och jag står här emellan de två oceanerna; Atlanten och Indiska Oceanen.

Here we ventured further out onto the edge, off-road, and I am standing here between the two oceans: the Atlantic and the Indian Ocean.

Sedan gick vi ner till bilen och åkte vidare till Cape of Good Hope.

Then we went down to the car and continued on to the Cape of Good Hope.

Det är här den berömda skylten, och puss fick det blir. Detta är den sydvästliga punkten på den Afrikanska kontinenten. Det är så häftigt, nästa landyta som man träffar på rakt söderut är ju Antarktisk. Man kan ta ett kryssningsfartyg här från Sydafrika, och 20 nätter senare är man framme. Ojoj!! För oss blir det ju norra polarcirkeln nästa sommar där ju Svalbard räknas som Top of the World, så det blir ju häftigt att då har varit en av nordligaste delarna av världen och sedan åka till sydligaste spetsen av Afrika, och det sydligaste bebodda kontinenten. Det blir ju absolut ett nypa-mig-i-armen minne.

This is where the famous sign is and yes, we had to get a photo with it! This is the southwesternmost point of the African continent. It’s just incredible; the next landmass you’d encounter heading straight south is Antarctica. You could actually take a cruise ship from here in South Africa and arrive there 20 nights later—wow! As for us, we’re heading to the Arctic Circle next summer with Svalbard considered the "Top of the World" so it’ll be amazing to have visited one of the northernmost parts of the globe and then traveled to the southernmost tip of Africa, on the southernmost inhabited continent. It’s definitely the kind of experience that makes you want to pinch yourself to make sure it’s real.

Här gick vi, halvklättrade, vi upp till den högsta punkten.

We made our way up, partly climbing, to the highest point.

Säkerhetsföreskrifterna här är inte så många, kanske ett handtag här eller ett rep där, men stenar och ojämnt underlag hela tiden. Så det gick inte att ha bråttom. Men å andra sidan, varför kommer man hit om man har bråttom??!?

There aren’t many safety measures here, maybe a handhold here or a rope there, but there are rocks and uneven ground the whole way. So, you couldn’t exactly be in a rush. But then again, why would you come here if you were in a rush??!?

Japp, detta var absolut en “The Scenic Walk”. Jag har absolut lust att komma hit igen. Här finns massa mer att utforska än att bara besöka de mest turistiska ställena (men de känns å andra sidan inte jätteturistiska) men det är säkert annorlunda under högsäsong. Men kan övernatt här (ett gäng på max 12 kan bo på Olifantsbos Cottage) , gå på hikes (tx en hike på 33,8 km med övernattning), gå längs de långa stränderna mm mm

Yes, this was definitely a “scenic walk.” I’d love to come back here. There’s so much more to explore beyond just the main tourist spots though, to be fair, those don’t actually feel all that touristy (though things might be different during peak season). You can also stay overnight (a group of up to 12 can stay at Olifantsbos Cottage), go on hikes (including a 33.8 km trek with with overnight stay) walk along the long beaches, and much more.

Vi hade packat ner våra badkläder för vi ville ta ett dopp i Indiska Oceanen vid Millers Point, och här gör man bäst i att bada i sk “Tidal Pools”. Dessa finns lite överallt och skyddar mot de värsta underströmmarna, vågorna och ev hajar (men de har flyttar österut pga späckhuggarna) men här känns det i alla fall säkert att bada, vilket är skönt. Temperaturen här är som en svenska försommar i havet, så runt 18-19 grader. Jag badade i Camps Bay i den Tidal Pool som finns där en vecka tidigare, se här inlägg från förra året då vi badade där, och detta är i Atlanten och där är det KALLT. Jag tror någonstans runt 14-15 grader. Så att ta sig ett dopp här kändes bara skönt.

We had packed our swimwear because we wanted to take a dip in the Indian Ocean at Miller’s Point, a spot where it’s best to swim in the Tidal pools. These can be found all along the coast and offer protection against the worst undercurrents, waves, and potential sharks (though the sharks have actually moved further east due to the presence of orcas). In any case, it feels safe to swim here, which is a good. The water temperature is similar to that of the sea in Sweden during early summer, around 18–19°C. A week earlier, I had swum in the Tidal pool at Camps Bay, you can see a post from last year were we went swimming there, but that’s on the Atlantic side, and the water there is COLD; I’d guess around 14–15°C. So, taking a dip here felt absolutely lovely.

När vi torkat och klätt på oss var det dags nästa stopp; Simon’s Town och Boulders Beach för att titta på pingvinerna. När jag var här med grabbarna (maken och vår vän Keith) 2019 så tyckte de att det var larvigt att stanna här och kolla på pingviner så nu ville jag åka hit. Det finns två ingångar till själva Boulders Beach, den sydliga (som vi kom från) och här är det en vacker badstrand, inte en Tidal Pool, utan en riktigt fin badstrand. Men pga högvatten så kunde vi inte gå härifrån till pingvinerna utan vi fick gå på en liten promenad till den norra ingången…

Once we had dried off and gotten dressed, it was time for our next stop: Simon’s Town and Boulders Beach, to see the penguins. When I visited with the guys (my husband and our friend Keith) back in 2019, they thought it was silly to stop here just to look at penguins, so this time, I made sure we went. There are two entrances to Boulders Beach itself; the southern one (which is where we arrived) features a beautiful swimming beach, not a tidal pool, but a truly lovely beach. However, because it was high tide, we couldn’t reach the penguins from that side, so we had to take a short walk over to the northern entrance…

…via strandpromenaden hit…

…via the beach promenade to here…

…till Foxy Beach…

…to Foxy Beach…

…för att se alla fina pingviner.

…to watch all the lovely penguins.

Pingvinerna här är av släktet Afrikanska pingviner, och trots att det är nära en stad / stadsmiljö så är detta en av de få ställen där denna pingvinart idag existerar. 1982 fanns är endast två par, men de har idag växt till runt 2.200 pingviner tack vare att de har slutat att trålfiska i False Bay (som vi är i) och det har ökat tillgången på sardiner och ansjovis, som är en viktigt del i vad pingviner äter.

The penguins here belong to the African penguin species, and despite the proximity to an urban environment, this is one of the few places where this species still exists today. In 1982, there were only two pairs, but the population has since grown to around 2,200 penguins, thanks to the end of trawling in False Bay (where we are currently located), which has increased the availability of sardines and anchovies, a key part of the penguins' diet.

Oh nej, vi var inte ensamma på någon av dessa platser men jag har hittat mina trick till att finna vinklar så att väldigt få människor kommer med på mina foton. Du ser här lite längre bort på fotot (till höger) hur många det är som står här och kollar. Det hjälper ju också att jag är 1,82 cm lång, haha

Oh no, we weren’t alone at any of these places, but I’ve found some tricks for finding angles that keep most people out of my photos. If you look a bit further away in the photo (to the right), you can see just how many people are standing there watching. It also helps that I’m 1.82 meters tall, haha!

Så här söt var min lilla Gaby 1999 som då var 5 år gammal, när jag/vi var i Sydafrika första gången. Vi firade fd svärfar som fyllde 60 år. Då var vi först på safari; Madikwe Game Reserve, därefter flög vi från Johannesburg till Kapstaden. Och vi bodde då vid Camps Bay (visst känns allt bekant, haha) och en av utflykterna gick just till Godahoppsudden.

Look how cute my little Gaby was back in 1999, she was 5 years old at the time, when I (or rather, we) visited South Africa for the first time. We were there to celebrate my former father-in-law’s 60th birthday. We started off on a safari at Madikwe Game Reserve, , and then flew from Johannesburg to Cape Town. We stayed in Camps Bay (everything sounds familiar, doesn't it? haha!), and one of our excursions took us to the Cape of Good Hope.

Här är jag mina fina flickor just på Camps Bay med min f.d. svåger och svägerska.

Here I am, my lovely girls, right here at Camps Bay with my former sister and brother-in-law.

Det känns som att jag hade oerhört mycket energi förr, för mycket tid hade jag ju inte. Jag fotade, framkallade och gjorde tre albums (ett till mig, ok ja till mig och min ex, och ett var till mina flickor). När vi sedan skiljde oss började jag göra fyra album (ett till mig, ett till mig ex och ett var till flickorna). Nu får de sina album. Fina minnen för oss alla!!

It feels like I had an incredible amount of energy back then—it’s not as if I had an abundance of spare time! I took photos, developed them, and put together three albums (one for myself—well, okay, for me and my ex—and one for each of my girls). After we divorced, I started making four albums (one for me, one for my ex, and one for each of the girls). Now, they’re receiving their albums. Wonderful memories for all of us!!

Sedan var det dags att åka hem. En härlig dag! Vi hälsade kort på min vän när vi körde hem och vi körde dem till Tinswalo Atlantic. En fantastisk restaurang precis vid havet. Maken och jag var där 2023, men jag har visst inte skrivit om besök här på bloggen, men det var helt fantastiskt!! Vi hade tänkt att gå tillbaka hit i år men vi gick på så många fantastiska restauranger denna gången så vi kände att vi ville spara detta besök till nästa år.

Förutom att ta kort på skyltar så har jag alltid plockat med mig broschyrer. Förr klistrade jag in dem i fotoalbumen men nu blir det oftast digitala album, och då sparar jag dem separat. Vissa av broschyrerna lägger jag in i min agenda, de är små “årsringar” mao minnen för mig för just det året. Fint tycker jag.

Guidenboken The Rough Guide to Cape Town (the Vineland's & Garden Route), som du ser uppe i vänstra hörnet på fotot köpte jag för flera år sedan. Jag hade lämnat den hos våra vänner men tog nu med dem hem och bläddrar igenom den och ser att vi har besökt så många platser i regionen. Helt fantastiskt. Nästa år blir det fler, varav några helt nya för oss. Härligt!! Ha en fin söndag. På återhörande! Ciao Catharina

Then it was time to head home. A lovely day! On the way back, we stopped briefly to see a friend of mine, and we dropped them off at Tinswalo Atlantic, a fantastic restaurant right by the ocean. My husband and I were there in 2023; I don’t think I ever wrote about that visit on the blog, but it was absolutely wonderful!! We had planned to go back this year, but since we visited so many other amazing restaurants this time around, we decided to save this one for next year.

Beyond taking photos of signs, I’ve always made a habit of collecting brochures. I used to paste them into photo albums, but these days I mostly create digital albums, so I keep the brochures separate. I tuck some of them into my planner—they serve as little "annual rings," or memories, for that specific year. I think that’s a lovely touch.

The guidebook The Rough Guide to Cape Town (the Winelands & Garden Route), which you can see in the top-left corner of the photo, is one I bought several years ago. I had left it with our friends, but I now brought it home with me; flipping through it, I realize just how many places in the region we’ve visited. It’s truly fantastic. Next year, we’ll visit even more, some of them completely new to us. How wonderful!! Have a lovely Sunday. Talk to you soon! Ciao, Catharina

Min novemberlista. | My November List.

Hej, jag tänkte börja göra en lista för varje månad från och med nu med vad som kommer att hända, mina förväntningar och min känsla för just den månaden. Och nu är det dags att visa novemberslista, eller hur? Det är redan den 18 november, och nej, jag säger det inte igen… alltså att tiden rusar iväg, haha opps…

November ses väl som en att de tristaste månaderna på året, eller är det januari? Oklart. Kanske lika tråkiga men januari brukar vara både tråkig och fattig. För mig är dock båda månaderna mysiga månader, och jag har alltid gillat dem.

November är 1) uppstart för mig; inför min födelsedag som är i början på december och sedan förberedelser, tankar, idéer och planering kring jul och nyår och 2) lugnet innan stormen. Jag kan fortfarande ta det lugnt, mina att-göra-listor är nästan icke existerande och jag kan bara mysa medans mörkret omsluter mig.

Det här vill och tänker jag göra:

  • Gå långa promenader i vår vackra natur och njuta av denna tiden när kylan kommer, och snön.

  • Tända brasa och tända alla stearinljus i huset, varje kväll, överallt.

  • Laga mat hemma; frukost, lunch och middag. Bläddra igenom recept och inspireras.

  • Mysa med maken och kolla på bra serier. Vi kollar nu dels på Nocturne och på The Chosen. Fortsätta läsa min bok The Bee Sting av Paul Murray, som jag nu har kommit in in.

  • Dekorera för advent. Lite i alla fall.

  • Planera jul och nyår med familj och vänner, vilka julklappar att köpa (vi köper inte många), julgran ute och/eller inne, aktiviteter etc etc etc

  • Göra “Simmer pots” sent på eftermiddagarna och hela huset luktar så gott och juligt. Jag började för ett par år sedan och jag tror aldrig att jag kommer att sluta. Jag lägger ner kryddor såsom kardemummakapslar, lagerblad, stjärnanis, kryddnejlika, pomerans och kanelstång i en kastrull med vatten. Låt sjuda och låt doften sprida sig hemma.

  • Göra en inköps- och födelsedagsweekend i Rovinj, Kroatien i slutet på månaden. Detta är numera en tradition. Vi köper alltid en massa godsaker här och vi laddar upp våra skafferier med mat och dryck inför alla stundande julhelgerna för oss och för vår familj och alla vänner som kommer hit och hälsar på fram tills vårkanten. OCH vi skall fira min födelsedag, 64 år. Hurra för mig!

Ha det så fint! Vi hörs. Ciao Catharina

Hi! I’ve decided to start putting together a list for each month—from now on—covering what’s coming up, my expectations, and the general vibe I get from the particular upcoming month. So, I think it’s time to share the list for November, right? It’s already November 18th—and no, I won’t say it again… you know, about how time just flies by—oops, haha!

November is often considered one of the dullest months of the year—or is it January? Hard to say. Maybe they’re equally dreary, though January tends to be both dull and lean (financially speaking). For me, however, both months are actually quite cozy; I’ve always enjoyed them.

For me, November is, first, a lead-up period—getting ready for my birthday in early December, followed by all the preparations, thoughts, ideas, and planning for Christmas and New Year’s. Second, it’s the calm before the storm. I can still take things easy; my to-do lists are practically non-existent, and I can just settle in and get cozy while the darkness envelops me.

Here’s what I want and will do:

  • Take long walks in our beautiful natural surroundings and enjoy this time as the cold—and the snow—arrive.

  • Light a fire and set out candles all over the house—every single evening.

  • Cook food at home; breakfast, lunch and dinner. Look for recipes in cookbooks or online.

  • Get cozy with my husband and watch some good series. Right now, we’re watching Nocturne and The Chosen. Continue to read The Bee Sting by Paul Murray, which I have finally gotten into.

  • Decorate for Advent—at least a little bit.

  • Plan for Christmas and New Year’s with family and friends—deciding on Christmas gifts (we don’t buy many), whether to have a Christmas tree outside and/or inside, planning activities, and so on.

  • Make Simmer pots in the late afternoon, the whole house smell wonderful and festive. I started doing this a couple of years ago, and I don’t think I’ll ever stop! I put spices—such as cardamom pods, bay leaves, star anise, cloves, bitter orange peel, and cinnamon sticks—into a pot of water. I let it simmer and allow the aroma to spread throughout the house.

  • We’re heading to Rovinj, Croatia, for a weekend of shopping and celebrating my birthday end of the month—it’s become a tradition! We always stock up on plenty of treats here, filling our pantries with food and drink for the upcoming Christmas holidays—for ourselves, our family, and all the friends who come to visit all the way through spring. AND we’ll be celebrating my birthday—I’m turning 64! Hurray for me!

Have a wonderful day! Talk to you soon. Ciao, Catharina

Down the rabbit hole.

Hej, hur har du det så här i mitten på november? Jag råkade ramla ner i kaninhålet i förra veckan och har inte lyckats krångla mig upp helt. Men det känns något bättre idag men oj vad tungt det har varit. Ingen energi, ingen ork men samtidigt har jag inte kunnat sova. Men jag vet att jag brukar få dessa dippar ibland, men nu var det länge sedan. Som tur är. Och naturligtvis blev det ingen skrivande här på bloggen. I helgen gick jag i mitt nattlinne och läste bok, kollade på serier samt sov. Jag verkligen kände att jag inte kunde / ville / orkade göra något. Ingen promenad, ingen träning, ingenting. Jag behövde det. Nu är jag på väg tillbaka, men det kommer nog att ta några dagar till tills jag är tillbaka helt. Men jag är tillbaka här i alla fall. Ha det så bra! Vi ses imorgon. Ciao Catharina

Hello, how are things with you in the mid of November? I happened to fall down the rabbit hole last week and haven’t quite managed to climb all the way out yet. Things feel a bit better today, but wow, it’s been really tough. No energy, no strength—yet at the same time, I haven’t been able to sleep. I know I sometimes have these dips, though it’s been a long time since the last one—thankfully. Naturally, that meant no writing on the blog. This weekend, I just stayed in my nightgown, reading books, watching series, and sleeping. I truly felt that I couldn’t, didn’t want to, and didn’t have the energy to do anything at all. No walks, no exercise—nothing. I needed that. I’m on my way back now, though it will probably take a few more days before I’m fully back to normal. But at least I’m back here! Take care! See you tomorrow. Ciao, Catharina

Ögonblicket 14.22 | The moment 14.22

Hej, jag gillar dockor!! De får gärna vara lite fula… Jag packade i söndags eftermiddag upp två kassar från det som vi tog med från makens föräldrar när hans mamma dog förra året och vi rensade ut huset. Det mesta vi tog med var fina kristallvaser. MEN där i ett hörn satt denna lilla förskräckligt ledsna docka. Maken sa det fanns en rolig historia om henne, men han kom inte ihåg. Kanske gör han det så småningom. Nu får hon bo hemma hos oss. Ha en fin tisdag! Vi ses! Ciao Catharina

Hi, I like dolls!! I don’t mind if they’re a bit ugly… Last Sunday afternoon, I unpacked two bags from the things we brought back from my husband’s parents’ place, after his mother passed away last year and we cleared out the house. Most of what we brought home were lovely crystal vases. BUT, tucked away in a corner, sat this little, terribly sad-looking doll. My husband mentioned there was a funny story about her, but he couldn’t quite recall it. Perhaps he’ll remember eventually. For now, she’ll be living with us. Have a wonderful Tuesday! See you later! Ciao, Catharina

Franschhoek, South Afria.

Hej på dig och hej söndag! Nu skall jag ta dig tillbaka till mitten på oktober då vi skulle på utflykt. Maken och jag var uppe tidigt för skulle vara hos våra kompisar vid halv nio. Jag ville hålla fast vid min helgrutin att läsa några bloggar och dricka mitt morgonkaffe, samt att äta frukost på morgonen. En ny bra vana!

Hi there, and hi Sunday! Now I’m going to take you back to the middle of October, when we were heading out on an excursion. My husband and I were up early, as we needed to be at our friends’ place by 8:30. I wanted to stick to my weekend routine—reading a few blogs, having my morning coffee, and eating breakfast. A new good habit!

Vi tog en pw längs strandpromenaden i det soliga väder för att komma till våra kompisar Keith och Barbara, för det var med dem som vi skulle åka på dagens utflykt till Franschhoek. Och det fiffiga är att du nu kan kika på kartan, från förra inlägget, för att se vart vi skulle spendera dagen.

We took a brisk walk along the promenade in the sunny weather to meet up with our friends Keith and Barbara, as we were heading out with them on today’s excursion to Franschhoek. And the handy thing is that you can now take a look at the map from the previous post to see where we were going to spend the day.

Vi gjorde en avstickare, därav den tidiga starten, för att köra till den lilla staden Simondium där vi skulle besöka Babylonstoren Wine Estate. Vilken fantastiskt vacker plats, med härligt väder också.

We made a detour—hence the early start—to drive to the small town of Simondium, where we were to visit the Babylonstoren Wine Estate.. What a fantastically beautiful place, and the weather was lovely, too.

Babylonstoren is a wine estate in the Drakenstein Valley in the Cape Winelands, South Africa. As one of the oldest Cape Dutch houses in South Africa, the estate is a popular tourist attraction, particularly because of its garden, designed by Patrice Taravella, inspired by the historic Company's Garden in Cape Town and was described as "the Versailles of vegetable gardens" by the Sunday Times. The garden contains over 300 tree varieties and thousands of plant species. The estate was founded in 1692 and has been owned by billionaire Koos Bekker and his wife Karen Roos since 2007. (Source: wikipedia)

Vi tog en liten extra frukost när vi kom fram och som vi mumsade på när vi gick igenom den enorma trädgården. Maken fick sin nya favorit Red Cappuccino (gjort på rooibus) och jag fick min favorit mandelcroissant. Så håll ut, här kommer nu ett bildregn på allt vacker, inklusive oss. haha

We grabbed a little extra breakfast upon arrival, which we snacked on while walking through the enormous garden. My husband had his new favorite a Red Cappuccino (made with rooibos) and I had my favorite, an almond croissant. So, hang tight, here comes a flood of photos of everything beautiful, including us! Haha.

Vilket ynnest att få tillbringa ännu en dag här i Sydafrika med dessa glada personer.; Keith, Barbara och naturligtvis maken.

What a privilege to spend yet another day here in South Africa with these cheerful people: Keith, Barbara, and, of course, my husband.

Vänner!

Friends!

Jag gillar att ta kort på skyltar framförallt för att jag skall komma ihåg senare vad vi såg / var vi var. Men här på Bablyonstoren var det mer hur de arbetade med sina odlingar tx den först skylten talar om för oss besökare att de prövar Tias odling utan jordbearbetning. Odling utan jordbearbetning (så kallad ”no-dig”-odling) är en metod för att odla grönsaker utan att vända, gräva eller fräsa jorden. Istället för att störa de underjordiska ekosystemen efterliknar odlaren naturliga processer genom att låta daggmaskar och mikroorganismer i jorden arbeta in organiskt material. Framstående personer och utövare – såsom den ekologiska odlaren Tia Francisco (ofta förknippad med tips för lättskött grönsaksodling utan jordbearbetning) och pionjärer som Charles Dowding – förespråkar detta arbetssätt, både för att spara på det egna arbetet och för att skapa en friskare jord.

Den andra skylten är en haiku för grodor. Den mest berömda japanska dikten är från 1686 av Marsuo Basho. Den finns tusen översättningar men här är en (på engelska):

Ancient pond

frog jumps

plop

Vackert eller hur?

I like taking photos of signs—primarily so that I can remember later what we saw or where we were. But here at Babylonstoren, the signs were more about their cultivation methods; for instance, the first sign informs visitors that they are experimenting with "Tia’s no-dig" gardening. No-dig cultivation is a method of growing vegetables without turning, digging, or tilling the soil. Instead of disrupting underground ecosystems, the grower mimics natural processes, allowing earthworms and soil microorganisms to incorporate organic matter. Prominent figures and practitioners—such as organic gardener Tia Francisco (often associated with tips for low-maintenance, no-dig vegetable gardening) and pioneers like Charles Dowding—advocate for this approach, both to reduce the physical labor required and to foster healthier soil.

The second sign is a haiku about frogs. The most famous Japanese poem of this kind, written in 1686 by Matsuo Bashō, has been translated a thousand times; here is one version (in English):

Ancient pond

frog jumps

plop

Beautiful, isn’t it?

Här hade Barbara och jag lite fotterapi. Detta var en liten yta med bara kamomill, en kamomillgräsmatta. Att gå barfota på levande örter kallas ibland för en "sensorisk gång" eller "örtvandring", samt att när man går så började en svag doft av kamomill kännas. Fint.

Here, Barbara and I enjoyed some foot therapy. It was a small area consisting solely of chamomile—a chamomile lawn. Walking barefoot on living herbs is sometimes called a "sensory walk" or "herbal walk," and as we walked, a faint scent of chamomile began to emerge. Lovely.

De har planerat enorma mängder av mönjeliljor, och när alla blommar på senvår är det sagolikt vackert. Tyvärr hade de flesta blommat över när vi var här. Mönjeliljesläktet är ett växtsläkte i familjen amaryllisväxter med sex arter från Sydafrika. Släktet innehåller fleråriga, städsegröna örter med kort jordstam och tjocka rötter. Bladen är remlika och sitter i två rader i spetsen på stammen, som hos några arter är ovanjordisk. (källa wikipedia).

Tänk vad man lär sig!

They have planted vast quantities of Clivias, and when they are all in bloom in late spring, it is absolutely magical. Unfortunately, most of them had finished flowering by the time we were here. The genus Clivia belongs to the amaryllis family and consists of six species native to South Africa. These plants are perennial, evergreen herbs with short rhizomes and thick roots. Their strap-like leaves are arranged in two rows at the tip of the stem—a stem that, in some species, grows above ground. (Source: Wikipedia).

You really do learn something new every day!

De hade naturligvis en butik här med massa godsaker. Vi köpte med oss några kökshanddukar, några marmelader och jag blev inspirerad av dessa och kommer att göra rusks (en sorts skorpor) till våra julhelger. Vi äter de när vi är på safari, otroligt goda.

Of course, they had a shop here filled with all sorts of treats. We picked up some kitchen towels and a few jars of jam; the latter inspired me, and I plan to make rusks for the Christmas holidays. We usually eat them when we’re on safari, they’re incredibly delicious.

Babylonstoren har naturligtvis vin- och olivoljeproduktion. De har också vinprovningar, med en fantastiskt chardonnay. Några flaskor av den köper vi nog med hem nästa gång.

Babylonstoren produces wine and olive oil. They also offer wine tastings, featuring a fantastic Chardonnay. We’ll likely bring a few bottles of it home with us next time.

De hade också ett vinmuseum som vi kollade in.

They also had a wine museum that we checked out.

Sedan var det dags för lunch, så vi styrde kosan mot Franschhoek.

Then it was time for lunch, so we headed towards Franschhoek.

Vi skulle äta lunch på Le Lude Estate and Orangerie Restaurant.

Le Lude Estate är en familjeägd vingård och egendom belägen i hjärtat av Franschhoek i Sydafrika, känd för sin produktion av exklusiv mousserande vin (Méthode Cap Classique eller MCC).

Orangerie är deras hyllade restaurang på egendomen som serverar klassiskt franskinspirerat kök med moderna inslag och säsongens råvaror, lett av chefskocken Nicolene Barrow.

We were to have lunch at Le Lude Estate and the Orangerie Restaurant.

Le Lude Estate is a family-owned winery and estate located in the heart of Franschhoek, South Africa, known for its production of premium sparkling wine (Méthode Cap Classique, or MCC).

Orangerie, is their acclaimed restaurant on the estate—which serves classic French-inspired cuisine with modern touches and seasonal ingredients, under the direction of head chef Nicolene Barrow.

Vi satt på deras terass. Så vackert!!

We sat on their terrace. So beautiful!!

Så fantastiskt god mat!! Jag tog naturligtvis Seafood Bouillabaissen för att lära mig att få en till lika perfekt hemma. Detta är en nygammal favorit hos mig som min faster Lore gjorde en sådan fantastisk version av när vi var i Montecito, Santa Barbara förra året. Jag lagade den på julafton, och det är nu en ny tradition. För i katolska länder, och min make är katolik, så äter man fisk på julafton. Och numera älskar jag allt som är fransk sedan vår Frankrikeresa i somras, haha

Such incredibly delicious food!! Naturally, I ordered the seafood bouillabaisse, hoping to learn how to recreate something just as perfect at home. It’s a rediscovered favorite of mine—my Aunt Lore made a truly fantastic version of it when we were in Montecito, Santa Barbara, last year. I prepared it on Christmas Eve, and it has now become a new tradition. After all, in Catholic countries—and my husband is Catholic—it is customary to eat fish on Christmas Eve. I now love all things French after our trip to France this summer.

Efter lunchen gick vi omkring i deras lilla trädgård. Fantastiskt vackert.

After lunch, we walked around in their little garden. Fantastically beautiful.

Min fina nygamla vän Barbara!!!

My great friend Barbara, who I have reconnected with!!!

En fantastik söndag med fina vänner. Här och då bestämde jag att här vill jag göra om detta nästa år och för-fira min 65-årsdag!! Gå på SPA och äta ostron på Babylonstoren och sedan äta lunch eller middag på Le Lude. Det kan väl inte bli bättre, eller hur? Detta är en repris av när vi för-firade min 60-årsdag på Rust en Vrede i Stellenbosch 2022. Att för-fira mina större födelsedagar i Sydafrika är nu en tradition eller hur?

Ha nu en fin söndag! Vi skall ut och vandra i bergen i det fantastiska väder som vi har nu. Vi hörs av snart! Ciao Catharina

A fantastic Sunday with wonderful friends. Right then and there, I decided that I want to do this all over again next year to celebrate my 65th birthday in advance!! A spa visit, oysters at Babylonstoren, and then lunch or dinner at Le Lude—it doesn’t get any better than that, does it? This is a repeat of how we celebrated my 60th birthday early at Rust en Vrede in Stellenbosch back in 2022. Celebrating my milestone birthdays in South Africa ahead of the actual day has become a bit of a tradition, hasn’t it?

Have a lovely Sunday! We’re heading out for a hike in the mountains in this fantastic weather we’re having. Talk to you soon! Ciao, Catharina