Vad läser jag? | What am I reading?

Hej, i januari kom jag igång med läsningen igen. Jag läste först” Expeditionen”, som ni kan läsa mer om här. Sedan tog jag upp Elin Anna Labbas bok “Herrarna satte oss hit”, igen. Jag började läsa den för något år sedan, men jag behövde mer tid för att komma in i boken, då man måste förstå och lära sig den samiska kulturen, med ett helt annat språk och hur de levde med sina renjordar i norr i det som idag är Norge, Sverige och Finland mm Även denna bok vann Augustpriset för bästa fackbok (2020). Den handlar om tvångsförflyttningen av samer 1920-talet. Samerna har levt uppe i norr i tusental år, men år 1751 bildades landsgränser mellan Norge/Danmark och Sverige/Finland. De nordiska länderna och Ryssland delar länderna emellan sig, men genom en gränstraktat ges samerna rätt till marken. De får fiska, jaga och bedriva renskötsel helt fritt, och de bor på sommaren i det som nu är Norge och öarna uppe i norr, och på vintern vandrade de tillbaka till inlandet. Men rätten att leva som de alltid gjort försvann bitvis.

När Norge blir ett eget land i början på 1900-talet vill man ha markerna för sina norska landsmän och 1919 kommer renbeteskonventionen där man begränsar hur mycket en ren får förflytta sig. Och då renarna inte får förflytta sig fritt, får ej heller samerna göra det. De tvångsförflyttas till Sverige.

Denna boken är ett måste att läsa för att vi skall förstå hur vi har behandlat vår ursprungsbefolkning. Och hur de än idag utsätts för rasism och hot.

Jag läste också för ett antal år sedan Maja Hagermans bok “Käraste Herman : rasbiologen Herman Lundborgs gåta”. Hans forskningsområde var rasbiologi, och han reste upp till Lappland för att klassificera bl.a. samerna, som han ansåg vara av en lägre ras. Skrämmande och otäckt.

Nästa bok som jag läste ut i januari var Dr Rangen Chatterjee “Make Change That Lasts”. Den handlar om hur att komma till insikt genom att se innåt, i sig själv. För det är där många av våra problem börjar. Jag är enormt krass, pragmatiskt och icke-nostalgisk, vilket har hjälpt mig att komma över många saker. Men ibland behöver man (läs jag) gå lite djupare och förstå varför jag gör / reagerar på vissa saker, eller inte gör /reagerar på vissa saker. Och denna boken har verkligen hjälpt mig att komma till insikt. En bok att gå tillbaka och bläddra i kanske en gång per halvår, för att förstärka, ändra, komma till insikt, igen. Jag lyssnar ju också regelbundet på hans podcast.

Hi, in January I started reading again. I first read “The Expeditionen, that you can read more about here, then I picked up Elin Anna Labbas bok “Herrarna satte oss hit” It’s a book about the Sami, our indigenous population was treated back in the 1920’s. The Sami have lived up in the north of Norway, Swede and Finland for thousands of years, but in 1751, land borders were formed between Norway/Denmark and Sweden/Finland. The Nordic countries and Russia divide the countries between themselves, but through a border treaty the Sami are given the right to the land. They were allowed to fish, hunt and herd reindeer completely freely, and they live in the summer in what is now Norway and the islands up north, and in the winter they wandered back inland. But the right to live as they have always done was disappearing bit by bit.

When Norway becomes its own country at the beginning of the 20th century, they want the lands for their Norwegian compatriots and in 1919 the Reindeer Grazing Convention comes, which limits how much a reindeer can move. And since the reindeer are not allowed to move freely, the Sami are not allowed to do so either. They are forcibly relocated to Sweden.

This book is a must-read for us to understand how we have treated our indigenous population. And how they are still exposed to racism and threats today.

The next book I read in January was Dr. Rangen Chatterjee’s “Make Change That Lasts”. It’s about how to come to insight by looking inward, within oneself. Because that’s where many of our problems begin. I’m incredibly blunt, pragmatic and non-nostalgic, which has helped me get over a lot of things. But sometimes you (I ) need to go a little deeper and understand why I do/react to certain things, or don’t do/react to certain things. And this book has really helped me come to insight. A book to go back and browse through maybe once every six months, to reinforce, change, come to insight, again. I also listen to his podcast regularly.

Nu har jag börjat med dessa två böcker. Ännu en svensk bok och en engelsk bok. Och ännu en bok som har vunnit Augustpriset, för årets bästa skönlitterära bok 2025; Lina Wolff “Liken vi begravde”. Jag läste hennes “De polyglotta älskarna” för ett par år sedan, och den var så bra. Liken vi begravde har jag börjat att läsa och den kommer jag nog att ha läst ut till nästa helg. Den är en riktigt bladvändare. Och riktigt, riktigt bra!

Samtidigt tar jag mig an Dr Rupy Aujla “Healthy High Protein”. Detta är en bok som går in på djupet vad gäller protein, bättre tarmhälsa och inflammatorisk mat och har också massa bra recept. Jag brukar ju använda en kokbok under en tid och pröva flera recept, så mina middagar, men även luncher (som är få) men frukostar kommer att komma från denna kokbok under februari/mars. Jag tycker om att lära mig att förstå författarens sätt att laga mat, och det gör jag genom att laga flera recept. Ibland kommer jag fram till att det inte passar mig, ibland att de är perfekta. Vi får se!

Now I have started with these two books. Another Swedish book and an English book. And another book that has won the August Prize, for the best fiction book of the year 2025; Lina Wolff “The Corpses We Planted”.(will most probably be published in English in 2027). I read her “he Polyglot Lovers” a couple of years ago, and it was so good. I have started reading The Corpses We Planted and I will most probably finish it by next weekend. It is a real page turner. And really, really good!

At the same time, I am taking on Dr Rupy Aujla “Healthy High Protein”. This is a book that goes into depth when it comes to protein, better gut health and inflammatory food and also has lots of good recipes. I usually use a cookbook for a while and try several recipes, so my dinners, but also lunches (which are few) but breakfasts will come from this cookbook during February/March. I like to learn to understand the author’s way of cooking, and I do that by cooking several recipes. Sometimes I find that it doesn't suit me, sometimes they're perfect. We'll see!

Nästa bok för mig att läsa i februari är Paul Murray “The Bee Sting”. Dags att läsa en engelsk skönlitterärbok. Ha en fin söndag! Vi hörs! Ciao Catharina

The next book for me to read in February is Paul Murray “The Bee Sting”. Time to read an English fiction book. Have a nice Sunday! See you soon! Ciao Catharina

Vad händer idag? | What's happening today?

Hej februari och hej på dig! Hur har du det? Här är allt bara bra! Jag har ju skrivit en del om vänskap på sistone, både i våra stora familjer, våra barn och alla våra vänner vi har. Varför? Jo, för att jag har insett att alla personer som jag/vi har i mitt iv betyder så mycket för mig, för oss. Man kan bo på olika platser, vara i olika livssituationer, vara i olika faser i livet eller att man tx har tagit en paus från varandra av någon anledning, eller att man har tappat bort varandra någonstans på vägen. Det är så viktigt att fortsätta hålla kontakt. Och jag har också lärt mig att inte svara, är ju också ett svar!

Jag har genom åren också skrivit en del om min BFF, med andra ord min bästis Gunnel. Vi är fortfarande bästa vänner!

Varje morgon, mer eller mindre, skriver vi till varandra och frågar: Vad händer idag?

Det är så mysigt att både få eller skicka ett WhatsApp med bara denna frågan, och sedan “prata” om vad vi gör, vad vi funderar på, vad vi upplevt, väder, glädje, sorg, mm mm. Det känns att vi är så närvarande i varandras liv! Bara genom denna lilla fråga, som vi skickar regelbundet till varandra.

Jag kommer inte att skriva så mycket om vår vänskap här idag, förutom en mycket kort tillbaka blick. Vår vänskap började när vi var åtta är gamla, 1970. Ovan ser ni ett foto på oss när vi skall iväg på ett läger 1973, då är vi 11 år gamla. Vi bor då i Uddevalla, tre gator ifrån varandra.

Hello February and hello to you! How are you? Everything is just fine here! I've written a lot about friendship lately, both in our large families, our children and all our friends we have. Why? Well, because I've realized that all the people that I/we have in my life mean so much to me, to us. You can live in different places, be in different life situations, be in different phases of life or that you have taken a break from each other for some reason, or that you have lost each other somewhere along the way. It's so important to keep in touch. And I've also learned that not answering is also an answer!

Over the years, I've also written a lot about my BFF Gunnel. We're still best friends!

Every morning, more or less, we write to each other and ask: What's happening today?

It's so nice to both receive or send a WhatsApp with just this question, and then "talk" about what we're doing, what we're thinking about, what we've experienced, weather, joy, sadness, etc. It feels like we're so present in each other's lives! Just through this little question, which we send to each other regularly.

I won't write much about our friendship here today, except for a very brief look back. Our friendship began when we were eight years old, in 1970. Above you see a photo of us when we were going to a camp in 1973, when we were 11 years old. We lived in Uddevalla at the time, three streets apart.

Efter Uddevalla flyttade vi 1982 till Göteborg tillsammans och där började vi hänga med Gunnels bror Lasse. Han har alltid haft många kompisar, både de sk “Uddevalla-kompisarna” såväl som “Handelskompisarna”. Det blev mer och mer de senare gänget som vi umgicks med, då vi alla pluggade på universitetet tillsammans . Vi hade det så kul, tillsammans i flera år. Och japp, då var det på modet att vara topless.

After Uddevalla we moved to Gothenburg together in 1982 and there we started hanging out with Gunnel's brother Lasse. He has always had a lot of friends, both the so-called "Uddevalla friends" as well as the "Handelskompisarna". It became more and more the latter gang that we hung out with, when we all studied at university together. We had so much fun, together for several years. And yes, back then it was fashionable to be topless.

Vi hängde mycket på Smögen. Gunnel och jag och alla killar.

We hung out a lot at Smögen. Gunnel and I and all the guys.

Här är vi på en förfest, hemma hos någon kompis i Göteborg, mitten på 80-talet.

Here we are at a pre-party, at a friend's house in Gothenburg, in the mid-80s.

Här hälsar jag på Gunnel i Göteborg 2022, där Gunnel fortfarande bor med sin familj. En fantastiskt mysig långhelg tillsammans med jul och advent, extra allt. Visst ser vi fortfarande ganska lika ut?

Here I am visiting Gunnel in Gothenburg in 2022, where Gunnel still lives with her family. A wonderfully cozy long weekend together with Christmas and Advent, extra everything. Surely we still look quite similar?

Den sista gången vi såg varandra IRL var på min dotter Gabriellas bröllop, september 2024. Här med våra män. Och nu dröjer det tyvärr mellan varven tills vi ses. Men vi har en sådan fantastiskt grund att stå på, med så många år tillsammans, så när vi väl ses märker vi inte att vi har varit ifrån varandra. Då vi skickar meddelanden, foton och inspiration till varandra hela tiden via WhatsApp.

Nu i helgen har vi bestämt att vi skall ses i juni, här hos oss. Det skall bli så mysigt! Innan dess kommer vi dock att ha fått och skickat massa “Vad händer idag?-meddelanden” till varandra.

Ha det så fint! Vi hörs! Ciao Catharina

The last time we saw each other IRL was at my daughter Gabriella's wedding, September 2024. Here with our husbands. And now unfortunately it will be a while between rounds until we see each other. But we have such a fantastic foundation to stand on, with so many years together, so when we see each other we don't notice that we have been apart. Because we send messages, photos and inspiration to each other all the time via WhatsApp.

This weekend we have decided that we will see each other in June, here at our place. It will be so cozy! Before then, however, we will have received and sent a lot of “What's happening today?” messages to each other.

Have a great time! See you soon! Ciao Catharina

70 dagars sol! | 70 days of sun!

Hej, tänk att vi har haft 70 soldagar! Nu är det dock oklart om de har varit i rad då maken hörde det på vår lokala tv-kanal, men jag insåg efteråt att budskapet var oklart. Först tänkte jag att det var i december och januari, men haha de månaderna har ju “bara” 62 dagar tillsammans så då måste det vara vår vintersäsong. Vi har haft fantastiskt soligt vinter! Och kallt! Helt otroligt! Och fantastiskt!

Här ser ni solen gå upp bakom bergen, och den som vinkar är min äldsta dotter som i julas var ute i skidbacken tillsammans med maken, vid åtta på morgonen. Här står jag vid vår matplats, med utsikt mot skidbacken, och vinkar.

Hi, we have had 70 sunny days! However, it is unclear whether it’s been in a row since my husband heard it on our local TV channel. At first I thought it was in December and January, but haha ​​those months only have 62 days together so then it must be our winter season. We have had a fantastically sunny winter! And cold! Absolutely unbelievable! And fantastic!

Above you see the sun rising behind the mountains, and the one waving is my oldest daughter who was out on the ski slope with my husband last Christmas, at eight in the morning. Here I am standing at our dining area, with a view of the ski slope, and waving to her.

Soliga dagar betyder ju blå himmel. Härligt! Här står jag i vår trädgård.

Sunny days mean blue skies. Beautiful! Here I am standing in our garden.

Långpromenader i solen. Vilket här betyder att man vanligtvis går i dalgångarna. Vi har ett mikroklimat här, och här ser ni Tauern i bakgrunden, som är ett stort bergsmassiv i söder. I vanliga fall betyder mikroklimatet att vi får massa snö. Men just denna vinter har Tauern hindrat oss från snö som kommer söderifrån. Och i norr är det Hochkönig, som är bergsmassivet i norr. Och som i år också har hindrat snön att komma till oss. Överallt snöar det en halv meter varje vecka men inte hos oss. Inte denna vintern.

Long walks in sun. Which here means that you usually walk in the valleys. We have a microclimate here, and here you see the Tauern in the background, which is a big mountain in the south. Normally the microclimate means that we get a lot of snow. But this winter the Tauern has prevented us from snow coming from the south. And in the north it is the Hochkönig, which is the mountain massif in the north. Which this year has also prevented the snow from coming to us. Everywhere it snows half a meter once a week but not here. Not this winter.

Uppe i bergen, alltid lika vackert och soligt. Ja, åtminstone alltid lika vackert men inte alltid soligt.

In the mountains, always as beautiful and sunny. Well, at least always as beautiful but not always sunny.

När maken är ute och åker skidor ber jag honom att ta några foton så att jag får se hur det ser ut uppe i backarna. Jag saknar dessa vyer i massor.

When my husband is out skiing, I ask him to take some photos so I can see what it looks like up on the slopes. I miss these views so much.

Visst är det vackert?

Beautiful, right?

Här är från den tiden då jag fortfarande åkte skidor, och jag älskade det. Men sedan ett par år tillbaka, har det blivit sporadisk skidåkning och denna vinter inget alls. P.g.a min rygg. Och mina knän. Och min höft. Men hoppet lever. Och visst är det vackrare och mer fantastiskt att vara uppe på topparna än nere i byn. Men jag njuter av sol, snö och blå himmel var jag än är här i alperna. Nu verkar vädret dock bli lite mer instabilt, mao mildare väder och ingen sol. Men det är helt ok! Ha en fin torsdag! Vi ses! Ciao Catharina

Here is from the time when I was still skiing, and I loved it. But for a couple of years now, skiing has become sporadic and this winter none at all. Because of my back. And my knees. And my hip. But hope lives on. And of course it is more beautiful and more fantastic to be up on the mountains than down in the village. But I do enjoy sun, snow and blue sky wherever I am here in the Alps. Now the weather seems to be a bit more unstable, meaning milder weather and no sun. But that's totally ok! Have a nice Thursday! See you! Ciao Catharina

Minnen familjen Tomic. | Memories Tomic Family.

Hej, så sista lilla inblicken i gamla fotoalbum för denna gången. Här är nu några foton från makens stora familj och hur de levde i södra Europa. Båda våra föräldrar var födda på 30-talet. Min pappa Gunnar och makens pappa Nikola var jämngamla, födda 1930. Min mamma Gun föddes 1931 och Bojans mamma 1936. Till skillnad från mina föräldrars familjer, som var väldigt små enligt den tidens mått, pappa hade inte syskon och min mamma en äldre syster, så var makens föräldrar familjer stora, framförallt familjen Tomic. Den sista, Tanta Mariza, dog för en vecka sedan, 92 år gammal.

Albumen är fulla av foton med partybilder, bilder från Dubrovnik, och fiskebilder. Härligt att se!

Hi, so the last little glimpse into old photo albums for this time. Here are some photos from my husband's large family and how they lived in southern Europe. Both of our parents were born in the 1930s. My father Gunnar and my husband's father Nikola were the same age, born in 1930. My mother Gun was born in 1931 and Bojan's mother in 1936. Unlike my parents' families, which were very small by the standards of the time, my father had no siblings and my mother had one older sister, my husband's parents had large families, especially the Tomic family. The last one, Aunt Mariza, died a week ago, aged 92.

The albums are full of photos with party pictures, pictures from Dubrovnik, and fishing pictures. Lovely to see!

Mer party och familjesammankomster, nu i färg.

More parties and family gatherings, now in color.

Visst är han allt bra söt, min man? Visst är han sig lik?

Isn't he all very sweet, my man? And you can see that this is him!

Fint att ha dessa analoga foton. Visst bläddrar man inte i albumen så ofta men fint att ha dem när man vill se tillbaka och minnas.

Ha en fin söndag! Ciao Catharina

Nice to have these analog photos. Of course you don't browse the albums that often but it's nice to have them when you want to look back and remember.

Have a nice Sunday! Ciao Catharina

Minnen. | Memories.

Hej, sista dagen i januari. Allt bara bra här, förutom min jäklar rygg och problem att sova men det ordnar sig väl så småning om. Jag håller på att städa igenom olika delar av huset, och vi har idag gått igenom alla foton som maken plockade med sig från sitt föräldrahem när hans mamma dog för nästan ett år sedan. En omgång foton var från vårt bröllop. Jag har gjort ett fin album av det men det var kul att se alla bilder så här.

Hi, last day of January. Everything is fine here, except for my damn back and trouble with sleeping, but it's getting better little by little. I'm cleaning out different parts of the house, and today we went through all the photos that my husband brought with him from his parents' home when his mother died almost a year ago. A bunch of photos were from our wedding. I've made a nice album of it, but it was fun to see all the photos like this.

Vi gifte oss borgerligt i Dubrovnik 2004. Vi var båda 41 år gamla. Vi hade bara varit tillsammans i 1 1/2 år men vi visste att vi ville leva vårt liv ihop, fast då på olika platser i olika länder ett antal år framöver.

En jättefin, varm helg med makens familj, och en av mina närmaste vänner. Båda mina föräldrar var för sjuka / dåliga för att klara av en lång resa hit, och mina flickor valde att inte vara med, men de var så små då 9 respektive 11 år gamla, och allt var nytt och väldigt, väldigt annorlunda för dem.

Vi har varit tillbaka till Dubrovnik två gånger, en gång för segling 2011 och för snart två år sedan 2022, då vi firade vår 20-åriga bröllopsdag där, kolla här och här. En fantastiskt vecka, bara vi två.

Nu lägger jag in dessa foton in i mitt skåp med alla foton. Där har jag massa fotoalbum, men också en stor låda med foton som skall in i album, men det får bli en dag / vecka / månad när jag har gått i pension. Ha en fin lördag! Ciao Catharina

We civil wedding in Dubrovnik in 2004. We were both 41 years old. We had only been together for 1 1/2 years but we knew we wanted to live our lives together, albeit in different places in different countries for a number of years to come.

A great, warm weekend with my husbands’ family, and one of my closest friends. Both my parents were too sick / unwell to make the long trip here, and my girls chose not to come, but they were both very young then, 9 and 11 years old, respectively, and everything was new and very, very different for them.

We have been back to Dubrovnik twice, once for sailing in 2011 and almost two years ago in 2022, when we celebrated our 20th wedding anniversary there, check here och here. A fantastic week, just the two of us.

Now I'm putting these photos into my locker with all the photos. I have a lot of photo albums there, but also a big box of photos that need to go into albums, but it will be a day / week / month when I have retired. Have a nice Saturday! Ciao Catharina