Hop-on&Hop-off
Hej, jo men just så har det känts med min träning hela detta året och det har snart gått ett halvår nu. Det är verkligen Hop-on& Hop-off när det gäller min träning och min hälsa. Jag börjar träna, och så strejkar ryggen och jag får ont, ibland fruktansvärt ont. Jag vilar. Sedan börjar jag långsamt igen, är hoppfull. Lägger på lite mer antingen steg, eller vikter eller stretch, och så strejkar ryggen igen. Alltid dessa muskelkramper. Alltid. Och så har det varit hela detta året, hittills. Så tröttsamt! Men jag ger inte upp!
Jag har fått reda på vad som är på tok med min rygg via magnetröntgen, och det känns så skönt! Äntligen! Tänk att man alltid måste gå till många olika läkare, sjukgymnaster, fysioterapeuter för att tillslut träffa den som vet!! Det gäller att vara idog och att inte ge upp. För mig var det så viktigt att jag var tvungen att få reda på vad det är för fel på min rygg för jag vill leva ett så friskt liv jag kan i 20 år till. Och nu har jag fått en enormt viktigt nyckel till det. Den enda och riktiga anledningen till longevity, om du frågar mig.
Orsaken till alla min ryggproblem är att mina muskler i ryggen som skyddar ryggraden är helt förtvinande från mitten av ryggen och nedåt. Det så kallade muskelstödet för ryggen finns inte där längre. Till skillnad från många andra stora muskelgrupper kan ryggmusklerna (särskilt de små stabiliserande musklerna nära ryggraden) förtvina asymmetriskt och mycket lokalt just där smärtan eller skadan sitter.
Och det är en ond cirkel, ju mindre man rör sig för att man får ont, desto mer försvagas musklerna. Japp, jag vet. till och med min maken märker att mina benmuskler har försvunnit?!? För så fort jag har börjat träna benmusklerna de senaste året så har jag fått ont i ryggen, så näh självklart blir det mindre och mindre träning.
Hi, yes, that's exactly how my training has felt this whole year and it's almost been six months now. It's really a Hop-on & Hop-off situation with both my training AND my health. I start training, and then my back strikes and I get pain, sometimes terribly painful. I then rest. Then I start slowly again, I'm hopeful. I add a little more either steps, or weights or stretching, and then my back strikes again. Always these muscle cramps. Always. And that's how it's been this whole year, so far. So tiring! But I'm not giving up!
I've found out what's wrong with my back through MRI and it feels so good! Finally! I think it’s necessary to having to go to many different doctors, physiotherapists, physiotherapists to finally meet the one who knows!! It's important to be persistent and not give up. For me it was so important that I had to find out what was wrong with my back because I want to live as healthy a life as I can for another 20 years. And now I've got a hugely important key to that. The only and proper purpose with longevity, if you ask me.
The cause of all my back problems is that my back muscles that protect the spine are completely atrophied from the middle of the back and down. The so-called muscle support for the back is no longer there. Unlike many other large muscle groups, the back muscles (especially the small stabilizing muscles near the spine) can atrophy asymmetrically and very locally right where the pain or injury is.
And it's a vicious circle, the less you move because you get pain, the more your muscles weaken. Yep, I know. Even my husband notices that my leg muscles have disappeared?!? Because as soon as I started training my leg muscles in the last year, my back has hurt, so of course I'm training less and less.
Här, i mitten på april kämpar jag för att stå rakt… gick som en krokig gammal gumma under ett par veckor. Inte skönt.
Men nu så har jag börjat rehabilitera, riktigt riktigt långsamt. Oj, riktiga microövningar. Men det hjälper. Så långsamt, långsamt blir det bättre. Och för muskelkramper är enda lösningen att träna upp musklerna. Regelbundna besök hos fysioterapeut blir min väg framåt med träningsprogram som bygger upp mig igen.
Så nog om mina ryggproblem som började 2013 då jag till slut inte kunde gå mer än 500 meter, eller att stå i mer än 10 minuter och som var så svårdiagnostiserad men som det visade sig vara Central Spinal Stenos som sedan blev bättre med två ryggoperationer 2019 och 2022, men som därefter har varit bättre och sämre. Nu sämre de senaste halvåret.
Men uppåt och framåt! Vi hörs! Ciao Catharina
Here, in middle of April I’m struggling stand up straight… I was walking and standing like an old, really old lady… poor me.
But now I've started rehabilitating, really really slowly. Real micro exercises. But it helps. So slowly, slowly it gets better. And for muscle cramps, the only solution is to train the muscles. Regular visits to a physiotherapist are my way forward with a training program that builds me up again.
So enough about my back problems that started in 2013 when I finally couldn't walk more than 500 meters, or stand for more than 10 minutes and which was so difficult to diagnose but which turned out to be Central Spinal Stenosis which then got better with two back surgeries in 2019 and 2022, but which has since been better and worse. Now worse for the last six months.
But upwards and forwards! See you! Ciao Catharina